Mörkrets drottning träder fram
av Marie Ericsson
I vår tid förknippas mörker med ondska, Djävulen, svart magi, död och kaos. Inom både New Agerörelsen och kyrkorna är många totalt ljusfixerade. Men det har inte alltid varit så. "Arla i urtid", som völvan säger, var Den Stora Modern vår gudom. Hon var den mörka jorden, men också den ljusa himlen. Hon gav och tog, skapade och förstörde, hon var livet och döden, ljus och mörker förenade i nondualistisk extas. Hon kallades Freja, Frigga, Inanna, Diana, Astarte, Artemis, Isis och många andra namn .
Svart betydde fruktbarhet, fuktiga grottor och rik mylla, Jordgudinnans livmoder där livets frön gror. Vitt var dödens färg, de vitnande benens och askans färg.
Även idag har ljuset sina destruktiva aspekter. När ozonskiktet blir tunnare lyser solens strålar alltför starkt och förbränner oskyddad hud och ögon. Ur fyrkantiga lådor som finns i varje hem strömmar hypnotiserande blått ljus, som totalt har förändrat människornas umgängesseder. Allt mer alienerade från naturen och oss själva går vi omkring i ständigt upplysta städer och ser varken måne eller stjärnor. I många av världens städer och byar darrar människorna, när granaternas bländande explosioner närmar sig. Vi grillar oss i solarier medan vi väntar på det slutgiltiga intensiva vita ljuset - kärnvapenexplosionen.
Mörkret däremot är absolut nödvändigt för all andlig utveckling. I alla religioners kunskapsvägar finns ett stadium av mörker, fruktan och död, som man måste gå igenom. Inom shamanismen är det initiationen och resan till Dödsriket. Johannes av Korset, en kristen mystiker kallar detta stadium Själens Mörka Natt. I buddismen indelas natten i flera stadier som kallas "kunskapen om lidande, olycka, upplösning och död". Det räcker inte med någon sorts teoretisk, intellektuell kunskap utan det måste upplevas på riktigt, till den grad att sinnet släpper taget om viljan att ständigt ha och vara någonting och uppnår total stillhet och jämnvikt. Utifrån detta stadium kan man nå "upplysning". Upplysning har inte heller något med ljus att göra, utan betyder att uppleva den heliga helheten bortom ljus och mörker, bortom liv och död. Det som ingenting är i sig och därför samtidigt är i allting.
Mörker betyder också vila, sömn och drömmar, en nog så viktig ingrediens i våra liv.
Gaiahypotesen
I mörkaste Afrika, i Mörkrets hjärta, uppstod de första människovarelserna och även våra första koncept och bilder av det heliga. Afrikanerna tror att jorden har mycket större kraft och makt än himlen och dess gudar. Himlen kan hålla tillbaka det nödvändiga regnet, men jorden är källan för själva livskraften. Denna urgamla föreställning konfirmeras av Gaiahypotesen, formulerad av atmosfärforskaren James Lovelock. Himlen skapas faktiskt av jorden. Atmosfären, som består av många olika kemiska komponenter både torra och fuktiga, det vi vanligen kallar luft, är den levande jordens andedräkt och hålls i balans av dess många ekosystem. Jorden med alla dess varelser och atmosfären utgör tillsammans ett jättelikt ekosystem, ett levande väsen som andas.
Forskning
Redan 1870 publicerades en forskningsrapport av J Bachhofen "Myth, Religion and Motherright", som tog upp förekomsten av tidiga matrifokala kulturer baserat på antika lagtexter. 1910 publicerade Jane Ellen Harrison ett arbete om hur det första konceptet av det gudomliga uppstod. 1913 kom en avhandling av Leo Frobenius om Afrikas urhistoria. Sen kom första världskriget emellan och satte stopp för vidare forskning. Men i mellankrigstiden fanns åter ett stort intresse både för Afrika och eventuella matrifokala kulturer. Forskare som Robert Briffault, Margaret Murray, Leo Wiener och många flera kom fram till liknande resultat; urgamla afrikanska kulturer var högt utvecklade och matrifokala. Kvinnor och därtill svarta kvinnor var upphov till den första början av vad vi kallar mänsklig kultur och de lade grunden till vår teknologi. Vilka teknologier var det då som kvinnorna utvecklade?
Genom att jämföra arkeologiska fynd med de spillror av "stenåldersfolk" som finns kvar än idag, som Kalaharibushmännen och Bahbutipygmeerna finner man att kvinnornas insamlande av föda gav ca 70-80% av stammens mat. Det var ätliga örter, rötter, frukter och nötter som samlades in. Kvinnornas grävpinnar är människornas första verktyg. Erfarenheterna av samlandet ledde så småningom till jordbruket och även till kunskapen om medicinalväxter. Kvinnorna fångade även smådjur, som ibland fördes tillbaka levande till lägret, ammades av kvinnorna och tämjdes till de första husdjuren. Kvinnorna upptäckte också hur man använde elden till matlagning och brödbak. Keramik kom till av behovet att koka och förvara maten och när man satte lerkärlen på elden upptäckte och utvecklade man bränningstekniken. Även läder och textilhantverk kom till genom kvinnornas experimenterande. Skinnskrapan är också ett av de första verktygen. Man dekorerade sina bruksföremål med tecken och mönster, från början säkert magiska, men det var också skrivtecknens föregångare.
Vad gjorde männen?
Vad gjorde männen under tiden kan man ju undra? Ja, de jagade, det är alla historiker eniga om. Förmodligen tillverkade de sina verktyg och vapen som hörde till jakten. Forskningen visar att en vuxen medeljägare eller samlerska arbetade ca 15 timmar i veckan för att få ihop till livets uppehälle. Resten av tiden användes till konst och hantverk, andlig extas, älskog, sång, lek och sömn. Vi arbetar 40 tim i veckan på jobbet + allt hemarbete av vilket kvinnorna fortfarande gör det mesta. Det verkar finnas allt mindre tid till lek och kreativitet, glädje och andlighet i våra dagliga liv. Vi "mår dåligt", och då menar vi ofta psykiskt. Ändå anser vi oss vara den högst utvecklade civilisationen av alla.
Västvärlden, styrd av en elit av vita patriarkala män, ser sig själv som höjdpunkten av mänsklighetens utveckling. Tidigare kulturer ses bara som steg i trappan som leder upp till den "överlägsna, vita västerländska kulturen". När dess vetenskapsmän konfronteras med bevis från arkeologi, antropologi och mytologi om högtstående antika matrifokala kulturer, endera i Afrika, bland olika indianer eller vid Medelhavet, t ex på Kreta och Malta, i Anatolien och Etruskien, har tendensen varit att helt förneka eller förlöjliga bevisen som fantasier eller feministiskt önsketänkande. Om det har varit omöjligt att förneka bevisen har man i stället behandlat dem med chauvinistisk nedlåtenhet, genom att genast påpeka att dessa tidiga kulturer inte hade någon "högteknologi", dvs inget kärnavfall och inga långdistansmissiler. (Stackars dom, hur klarade dom sig?)
I en kommentar till den nästan totala blindhet som manliga historiker har visat i relation till den uppenbara kvinnliga orientationen i paleolitisk tid, skriver historikernWilliam Irwin Thompson 1981: "När vi diskuterar det förgångna talar vi om verktyg, jägare och män, trots att varje staty och målning vi hittar ropar till oss att denna istidsmänsklighet hade en kultur där kvinnor också hade en framträdande plats. Samlande var minst lika viktigt som jakt, men det är bara jakt som uppmärksammas. Historieberättande diskuteras, men berättaren är alltid en gammal jägare, hellre än en gammal månprästinna. Man föreställer sig initiationsriter, men initianden är aldrig en ung flicka som har fått sin första menstruation, utan en ung man som ska bli en stor jägare"
Moder Jord
Men "Gud" var kvinnlig i åtminstone 200.000 år av mänskligt liv på Jorden. De första mänskliga skulpturerna funna i paleolitiska lämningar är s k "Venusfigurer" som gjordes i ben, sten eller lera av CroMagnonmänniskor ca 35.000-10.000 f Kr. De är magiska bilder av Den Stora Jordmodern och den feminina kraften som liksom Jorden kan skapa liv ur sin egen kropp. Men långt före dessa figurer tillverkades begravde Neanderthalmänniskan sina döda i fosterställning, målade med rödockra och överströdda med vilda blommor. Där låg de i jordens livmoder och inväntade att födas igen. Jorden uppfattades av alla urfolk som källan till allt liv, näring, skydd, kraft och den cykliska rörelsens mysterium. Kanske den första mänskliga metaforen var likheten mellan jorden och kvinnan. Speciellt var det månblodet och födelsens under som ingav vördnad.
Döden är det andra kraftfulla och dramatiska mysteriet i människans liv och även den sker i jordens hägn. Detta koncept av den kvinnliga jorden som källan till födelse-liv-död-återfödelse-cykeln är upprinnelsen till allt religiöst tänkande. I de äldsta kända skapelsemyterna skapar gudinnan världen ur sin egen kropp och människan av jord eller lera. Hon är alltid närvarande, levande och immanent i sin skapelse. Den första gudomen, Moder Jord, var människans förklaring på ett upplevt faktum. De första konstföremålen, hantverken, ceremonierna och sociala strukturerna var designade för att hylla henne och för att hjälpa henne på traven i det svåra arbetet att få allt att fungera tillfredställande.
Gudinnans språk
Marija Gimbutas, forskare och professor emerita vid UCLA, har skrivit om gudinnans alla aspekter och deras symboler i boken "Language of the Godess"1989, som naturligtvis inte har fallit den klassiska manliga arkeologin i smaken. I denna bok undersöker hon föremål, målningar och skulpturer som har hittats i Europa och runt Medelhavet från paleolitisk tid fram till bronsåldern. Hon jämför med mytologin, finner och systematiserar ett symbolspråk i de olika sätten att forma och dekorera, som berättar om Den Stora Gudinnan i många skepnader, som fågel och andra djur, i äggformer, V-och zig-zagmönster, meandrar, de allseende ögonen, den stela vita döden m fl. Dessa symboler har aldrig tidigare systematiserats och tolkats inom arkeologin, utan setts som meningslösa mönster.
Ormen var gudinnans följeslagare från begynnelsen. Den är en symbol för evigt liv, eftersom den blir som pånyttfödd varje gång den ömsar skin. Som Oroboros symboliserar den det eviga kretsloppet. Spiralen och labyrinten utvecklades ur den stiliserade ormen. Senare kom ormen också att symbolisera fallos och den manliga sexualiteten. Från första början var gudinnan en hermafrodit som skapade världen utan hjälp av en yttre partner. Från ca 5.500 f Kr börjar man se henne med en yttre son eller älskare, ett heligt par. Även andra falliska föremål uppträder vid den här tiden. Stående stenar, phalliska kärl och mansfigurer med erektion. Men de representerar det manliga som hyllar kvinnan och livsprocessen. Många av dem bär också bilder av gudinnan. Överhuvudtaget finns i den gudinneinspirerade konsten inga bilder av krig och våld. Vapen finns på jaktmagiska bilder, men används aldrig mot människor. I Catal Hüyük, en neolitisk stad i Anatolien, har man hittat många tusentals skelett från ca 800 år av kontinuerlig kultur och inget av dem visar tecken på att ha dött en våldsam död. Av detta, i kombination med andra fynd, kan man utläsa att det var en fredlig och balanserad tid, då könen var jämnlika. Folket ägnade sig åt avancerat jordbruk och hade en högtstående konst och arkitektur. Denna kultur stod på sin höjdpunkt ca 4000 f Kr.
En övergångstid
Enligt Marija Gimbutas började då attacker från en annan kultur som hade uppstått kring Volga och Svarta Havet. Detta var en hierarkisk, patriarkalisk och krigförande kultur, som levde av boskapsskötsel och röveri. De hade domesticerat hästen och kunde därför röra sig snabbt över stora avstånd. Deras gudar bodde i himlen och var ofta förknippade med åskan och blixten. Någon gång mellan ca 4.000 - 2.800 f Kr kan man se att hus och tempelbyggandet upphörde i Europa, hantverket deklinerade och genom invasionerna förändrades hela kulturen så småningom från matrilineär, fredlig och decentraliserad till patriarkalisk, centralstyrd och krigsbenägen. Här i Norden motsvaras detta skeende av övergången från dyrkan av vanerna till asagudarna.
Man kan säga att detta var en sorts övergångsperiod. Gudinnorna fanns fortfarande kvar i religionen och mytologin, men nu underställda den högste manlige guden, som hustrur eller döttrar till honom och hans "hov". Kvinnornas ställning förändrades på liknande sätt. Under en tid var könen fortfarande ganska jämnställda, men i och med tillgången på tamboskap var jakten inte längre livsviktig och männen måste söka nya verksamheter. De tog över mer och mer av kvinnornas konster, främst boskapsskötseln, och utvecklade dem till massproduktion för att driva handel. I och med att man ackumulerade större personliga rikedomar, blev det också viktigt vem som skulle ärva, vem som var barnens biologiska far. Kvinnorna och barnen blev därför betraktade som mannens egendom. Med det ökande överskottet av skördeprodukter, som lagrades i privata sädesmagasin, uppstod ett annat nytt mansyrke "vaktbolag", som var föregångaren till polis och privatarmeér.
Herren tar över
Man kan alltså säga att grunden för det patriarkaliska tänkandet redan var lagd när kristendomen spreds över Europa under romarrikets tid. Bibelns gud, Jahve eller Herren, som han kallas, är den förste manlige guden som aldrig älskar med någon kvinna eller gudinna. Pan, Dionysos, Zeus, Krishna, Shiva, Oden, Tor och Frej för att nämna några, alla hade de en maka eller älskarinna, ibland rent av flera. Fader Himmel har Moder Jord i indianska religioner, men inte Herren Jahve. Han avskyr kvinnor och anser att de är orena och syndiga varelser. I Bibeln nämns 1.340 män och 86 kvinnor vid namn. Kvinnorna är männens ägodelar som kan våldtas eller kastas ut, köpas eller säljas. De räknas endast i den mån de föder söner. Men själva avlandet är mycket orent och skamfyllt. Även andra naturliga funktioner som födsel och menstruation tycker Herren är orent. När en kvinna har fött en son är hon oren i 40 dagar. Är det en dotter, som blivit född, är straffet det dubbla. Under 80 dagar är allt hon berör orent och hon får absolut inte gå till helgedomen. Detta förnekande av det naturliga är typiskt för patriarkala religioner, som ofta låter manliga gudar föda på det mest mystiska vis, genom huvudet eller sidan t ex. Livmodersavunden och viljan att kontrollera kvinnans förmåga att föda går som en röd tråd genom all patriarkal religion. Än idag bestämmer påven om abort, P-piller och kondomer, utan hänsyn till den verkliga livssituationen. När Herren själv ville ha en son skickade han ängeln Gabriel till jungfru Maria och hon blev havande av helig ande, sägs det, och hon födde sonen Jesus. Så blev Herren Fader, men Maria blev aldrig Moder. Hon förblev för alltid en ren jungfru och denna omöjliga paradox är kristendomens kvinnoideal.
Kanaans land
En stor del av Gamla Testamentet är historien om hur hebreérna eller israeliterna, som var ett nomadfolk av fåraherdar och krigare, invaderade Kanaans land. Landet var bebott av fredliga jordbrukande folk, som tillbad den orgiastiskt-extatiska gudinnan Astarte. Det var landet "som flöt av mjölk och honung". Kon och biet är typiska gudinnesymboler. På Herrens order brände och förstörde hebreérna by efter by och dödade hela befolkningen, utom "flickebarn som inte hava haft med mankön att göra, ty dem kan ni behålla för egen räkning", sade Moses till soldaterna (4 Mos 31:18). Men när hebreérna hade intagit hela landet och infört sin åsk-och himmelsgud Jahve fick hans präster och poliser, leviterna, föra en kontinuerlig kamp mot det egna folket, som hela tiden föll tillbaka i dyrkan av Den Stora Modern och hennes orgiastiska ceremonier. Ett exempel på detta är "dansen kring guldkalven", (som inte alls var en symbol för Mammon, penningens gud, som senare tiders präster har fått oss att tro, utan gudinnans symbol). När Moses kom ner från Sinai berg och såg dansen ropade han: "Var och en som hör till Herren komme hit till mig!" Då församlades alla leviterna och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels gud. Tag era svärd och gå genom lägret från den ena porten till den andra och dräpen vem i finnen, vore det ock bröder, vän eller frände". Och de gjorde som Moses hade sagt och den dagen föll tretusen man av det egna folket för svärden (2 Mos 32:26-29). Och blodet fortsätter att rinna i strida strömmar genom Bibeln. Är det inte män, kvinnor och barn som slaktas, så är det massor av djur; oxar, får, kor, getter och duvor som offras på Herrens altare.
Den grymme guden
Det är svårt att finna den ovillkorliga kärlekens gud i Bibeln. Diskrepansen mellan Herren och den gode himmelske Fadern, som det predikas om i kyrkorna idag, är obegriplig. Herrens lag är "öga för öga och tand för tand" eller de som älskar mig älskar jag tillbaka, men de som tillber andra gudar skall dräpas och förgöras utan förskoning. Nu säger en del att detta är ju Gamla Testamentet och det är inte kristendom utan judendom. Men då undrar jag varför jag fick läsa alla dessa historier, från skapelseberättelsen till Moses i vassen och uttåget ur Egypten o s v, i skolan i ämnet kristendom. Visserligen var det förfalskade barnkammarversioner vi fick läsa, där våldet, grymheterna och Herrens blodtörst var bortstädade. Dessutom är det ju samme gud som finns i Nya Testamentet. Kristna har också alltid använt citat från Gamla Testamentet för att rättfärdiga allt som kyrkan har företagit sig, t ex Inkvisitionen och häxprocesserna."En trollkvinna skall du icke låta leva" (2 Mos 22:18) eller "Om någon befattar sig med andebesvärjelse eller spådom skall denne straffas med döden" (3 Mos 20:27) citerades ständigt under häxrättegångarna, som pågick från 1400 till 1700-talet. Under 400 år torterades, brändes eller hängdes ca nio miljoner människor, de flesta kvinnor. Detta var patriarkatets sista stora utrotningskrig mot vad som återstod av gudinnereligionen i Europa.
Inkvisitionen
I början av kristendomens europeiska historia var den i första hand en religion för överklassen. Kungar och feodala herrar lät kristna sig och hade präster vid hoven, medan folket i stort sett fortsatte att praktisera sin hedniska religion, som var de jordbrukande böndernas gamla gudinneritualer, med vissa kristna överlagringar och namnändringar. Ädla män och riddare for på korståg till Palestina och detta hade oväntade följder för kyrkan. Många kom hem och hade tillägnat sig exotiska vanor i saraceérnas land. Trubadurpoesi och lutmusik, (luta kommer av arabiskans el oud), förhärligade vin, kvinnor, sång och romantisk kärlek. Många kritiserade också katolska kyrkan för korruption, girighet och politiska intriger. Det verkade som om också överklassen började falla tillbaka i mer sensuella, extatiska eller gnostiska läror. Medeltida "hippiekollektiv", t ex katarerna och albigensarna, växte som svampar ur jorden, speciellt i södra Frankrike. Kyrkan kände sig hotad och ca år 1200 uppfanns Inkvisitionen. Detta ledde till att många adelsmän, riddare och andra friare andar, bland andra Tempelherreorden, avrättades som "kättare", som kommer av ordet katar. På detta sätt gjorde man sig av med många av de oppositionella.
Häxjakt
Från början var det en hädelse att överhuvudtaget tro att det fanns s k häxor. Det var att ifrågasätta Guds allmakt. Men tiderna försämrades. Europa hemsöktes av "digerdöden", Hundraårskriget pågick och folk blev fattigare än någonsin och började tvivla än mer på kristendomens gud. Då 1484 kom en påvebulla mot det plötsligt upptäckta brottet "häxeri". Påven Innocentius den 8:nde utropade att häxeriet var en organiserad konspiration av Djävulens anhang mot den heliga kristna kyrkan. Det var häxorna som bar skulden till de dåliga tiderna. Två år senare 1486 skrevs boken Malleus Maleficarum, "Häxhammaren" av två domenikanska munkar, Henrich Kramer och Jakob Sprenger. Denna handbok i häxjakt var prästernas sätt att rättfärdiga, sitt i Bibeln lärda, kvinnohat. Häxhammaren sade att kvinnor av naturen är Djävulens redskap och den gav utförliga instruktioner i hur man upptäckte tecken på detta. Varje vårta, födelsemärke eller annan blemma var Satans kyssar och ett starkt fällande bevis. Var den anklagade dessutom kunnig i läkeörter, barnsbörd eller jordbruksmagi fanns det inga tvivel om att hon var skyldig. Men inte ens sådana konster var alltid nödvändiga, massor av kvinnor avrättades p g a angiveri och den allmänna paranoia som uppstod i samhället. Tortyr användes dessutom regelmässigt för att framtvinga bekännelser och angivelser. De celibata katolska prästerna tittade på när nakna kvinnor torterades och dödades, precis som vissa män gör idag på video. I vissa byar, som greps av häxfebern, avrättades nästan hela den kvinnliga befolkningen och det drabbade inte bara de fattiga. Tusentals tunnland jord, gårdar, kreatur och personliga ägodelar övergick i kyrkans ägo, medan barnen tvingades att se på när deras mor och ibland båda föräldrarna brändes på bål. Miljontals barn, bestulna på sina arv, skickades ut på vägarna att tigga eller sattes på stränga barnanstalter, där de straffades för att vara Djävulens avkomma.
Det märkliga var att kyrkan var väl medveten om att många av de anklagade var s k "kloka" kvinnor och även män, som verkligen var till folkets hjälp som jordemödrar och botare. Men dessa sågs som än värre rivaler till prästerskapet, som ju inte kunde något annat än att läsa böner över de sjuka. Det faktum att häxans kurer fungerade var i sig ett bevis på att hon var i pakt med Satan, för var kunde hon annars ha fått sin kraft ifrån? Mycken gammal, beprövad kunskap gick förlorad i häxbålen. I askan av kvinnokulturen uppstod de manliga doktorerna och barnadödligheten steg katastrofalt eftersom doktorn gick mellan döda, sjuka och barnaföderskor utan att tvätta händerna. Paracelsus, en schweizisk läkare som levde på 1500-talet, sade dock att han hade lärt allt han kunde om helande och droger från "kloka kvinnor".
Esoterisk kristendom
Jag är naturligtvis medveten om att det finns en sorts esoterisk skola inom kristendomen, som tolkar Bibeln på ett mer symboliskt sätt. Denna riktning har dock varit ytterst marginell och tycks inte ha haft något inflytande på kyrkans praktiska handlande under historiens gång. Dessutom använder den samma manscentrerade symbolspråk som kyrkans huvudriktning och är därför helt oanvändbar i ett fritt och jämnlikt samhälle. En religion vars heliga skrift utmålar ena halvan av mänskligheten, kvinnorna, som orena, syndiga och mindervärdiga och inte har några begrepp för väsentliga saker som helhet, Urds väv eller Moder Jord, kan inte fortleva, hur symbolisk man än påstår att den är. Den är endast en angelägenhet för teologistuderande. Världen behöver något annat.
Synen på sex
Under gudinnetiden hade synen på sex troligen varit ganska naturlig och avspänd. I varje fall sågs det inte som syndigt och orent, utan snarare som heligt och lyckobringande. Det var ju själva förutsättningen för existensen. Gudinneorienterade konstföremål är aldrig pryda utan redovisar på ett rakt och naturligt, ibland stiliserat sätt, bröst, vulva och erigerad penis. Eftersom det biologiska faderskapet inte var det viktigaste, utan släktskap gick på mödralinjen-matrilineärt, var kravet på livslånga monogama relationer inte så starka. Det viktiga var inte kärnfamiljen utan klanen, där kvinnorna och barnen utgjorde centrum. Männen flyttade in till hustruns klan, men höll även kvar kontakten med sin modersklan.
I det patriarkala samhället blir faderskapet det viktigaste. Kvinnan är bara en behållare för mannens frö. Hon anses inte ens vara släkt med sina barn. Äggstockarna "upptäcktes" inte av vetenskapen förrän i början av 1900-talet. Sexualiteten var Satans påfund och det var kvinnan som lockade mannen i fördärvet. Det var ju Eva som, tillsammans med ormen, hade lockat Adam att äta av Kunskapens Träd och därmed gjort dem medvetna om sin nakenhet. Herren förvisade dem ut ur Edens lustgård och ormen förbannades och blev människans fiende.
Den Mörka Modern
Gudinnan har även en mörk sida. Sjukdom, lidande, olyckor och död är en del av den naturliga livscykeln. De mörka gudinnorna, Hel, Kali, Hecate, Persefone m fl tog tillbaka de döda ner i underjorden. Som jag sade inledningsvis, måste varje människa som söker andlig kunskap gå igenom en period av djupt mörker för att komma fram till den ickedualistiska upplevelsen av enhet med universum. Detta är den yttersta meningen med de äldsta mysterierna. Både ljus och mörker finns inom det gudomliga och inom oss själva. Att sammansmälta motsatserna och se livet som det verkligen är, det är målet för mogen andlighet. I kristendomen projiceras allt det sk mörka och onda på en figur som kallas Djävulen och Gud Fader står ensam för det goda och ljusa. De kristna sinnet är därför bundet till det dualistiska seendet. Det är som en kosmisk fotbollsmatch mellan himlen och helvetet. Det ena laget måste vinna, det andra förlora och åskådaren kan aldrig uppleva kosmisk helhet. Att några få kristna mystiker, som Mäster Eckhart, Teresa av Avila och Johannes av Korset, ändå lyckades finna vägen till helhet, beror på att den finns inbyggd i varje människa, som vågar börja nysta i tråden. Den är nedärvd genom 200.000 år av nondualistisk dyrkan av Den Stora Modern och 4.000 år av patriarkal dualism har inte lyckats förändra människan i grunden. Detta är anledningen till att det kanske ändå finns hopp för planeten Jorden.
Kristid och framtid
Den patriarkala uppfattningen att vår heliga moder är död materia (Moder-Mater-materia), har lett till att hon nu är på randen till en miljökatastrof, med krig som ständigt pågår, resurser som slösas bort, rika länder som förtrycker fattiga o s v. Människornas andliga kris är också förfärande. Girigheten är dagens religion. De förhärskande patriarkala religionerna förmår inte samla många andra än fanatiker och fundamentalister och det som måste komma istället har ännu inte riktigt fått fotfäste. Men huruvida det ska lyckas att vända utvecklingen i tid, tror jag till stor del beror på männen och hur de lyckas att omvärdera sin mansroll. Kvinnorna kan försöka påverka och hjälpa till, men världens män äger 90% av pengarna, makten och vapnen. Jag tror faktiskt att män som individer är mycket bättre än patriarkatet. Men det verkar som de insiktsfulla männen har svårt för att göra sig hörda eller också vågar de inte av rädsla för att bli kallade "mjukisar" och svikare av manskollektivet. Det patriarkala systemet och indoktrineringen att mannen är skapelsens krona och att han kan styra och ställa som han vill på jorden, lyfter fram människornas sämsta egenskaper; brutalitet, girighet och revirtänkande. Många män inser också detta och patriarkatet är kanske på tillbakagång, åtminstone i delar av Västvärlden. Vad ska då komma istället? Jag tror för min del att i framtiden måste religion, vetenskap, politik och ekologi smälta samman i ett samhälle där den kvinnor är lika mycket värda som män. Jorden måste åter bli helig och inte föremål för ohämmad exploatering för högsta möjliga profit. Människorna måste få lära sig meditativa tekniker, som hjälper dem att utveckla lugn, gjädje och medkänsla, helst redan på dagis eller i skolan.
Man vill ju gärna hoppas, men ser man till realiteterna verkar framtiden dyster. Världen styrs av fullkomligt galna och sjuka män, som Jacques Chirac, Boris Jeltsin och Saddam Hussein för att ta några exempel. Här i Sverige kan präster och poliser ostraffat mobba och trakassera sina kvinnliga kollegor. På arbetsmarknaden värderas skötsel av maskiner mycket högre än skötsel av människor, vilket naturligtvis missgynnar kvinnorna och nedvärderar människovärdet. Varje dag misshandlas och våldtas kvinnor och barn av sina män och fäder. De flesta brotten begås i "hemmets lugna vrå". Hur ska man få bukt med detta?
Men nu ska jag avsluta med ett citat från en man som verkar ha fattat något. Ur Carlos Castanedas "Berättelser om makt": "Blott om man älskar denna jord med aldrig sinande passion, kan man släppa sin sorg fri", sa don Juan. "En krigare är alltid full av glädje, för hans kärlek är oföränderlig och hans älskade, Jorden, omfamnar honom och ger honom ofattbara gåvor. Sorgen tillhör endast dem som hatar just det som ger dem skydd." Åter smekte Don Juan marken med ömhet. "Denna ljuvliga varelse, som lever in i minsta skrymsle och förstår varje känsla, har givit mig tröst, botat mina smärtor, och när jag äntligen helt förstod min kärlek, lärde den mig friheten."
Litteratur:
The Great Cosmic Mother , av Monica Sjöö & Barbara Mor Harper & Collins 1987
Language of the Godess , av Marija Gimbutas Harper & Collins 1989
Jordens moder i Norden , av Birgitta Onsell Carlssons 1990
A Path with Heart , av Jack Kornfield Bantam Books 1993
Berättelser om makt , av Carlos Castaneda AW Gebers 1974
Bibeln , 1917 års översättning
Startsida