Omma
- bergets gudinna

Stefan Ottman

På Omberg kunde man känna Modern särskilt starkt...
»Uråldrig Omma är överallt, fanns före allt, lever i läkande örter, helar i heliga källor, grönskar i groende gräs.» (Karin Thelander: Förtappade systrar)

Vid östgötaslätten bor en gudinna på Omberg, en långsträckt höjd, som reser sig över omgivningen. Här finns yppig växtlighet. Träd av alla slag, till och med bokskog, där ljuset genom löven blir smaragd och skuggor. Orkidéer trivs på ängarna. Och vid stranden har vågorna format klippor till torn och portar, för Vättern är oftast i rörelse.
Det sägs att berget är Ommas helgedom eller hon själv i synbar gestalt. Hon kallas också Amma eller Ama, och hon är jordmodern. Och man tror det gärna, för platsen är välsignad med skönhet. Någon har kallat Omberg »en av jordkroppens akupunktur-punkter».
Bland mycket annat är detta sägnernas berg. Det går berättelser om jättar, troll och hemliga makter. Men framför allt är Omberg gudinnans hem och väldiga altare.

I den gamla fruktbarhetskulten, är modergudinnans möte med alstringens herre, det som bringar naturen i blomstring. Ofta är paret syskon och har uddrimmade namn: Freja — Frej, Nerthus —Njord. Även Omma ska ha en make med sådant namn: Ome, »Bölaren”. Och “Bölaren” passar på en avelsgud, från början kanske i tjurskepnad.
Sägnerna kan gömma minnen av denne bölare. I ett kärr på Omberg hörs om nätterna en tjur böla och en ko svara, säger sagan. På den branta vätternsidan finns platsen Oxbåset, som ska ha varit jättarnas få-
hus. Vi har också berättelsen om en oxe, bunden i Ombergs inre. När han skakar sig skälver berget!
Ursprungligen har nog Omberg skälvt av lust. För här på den heliga höjden, ovan slättens åkrar och Vätterns vatten, förenas gudaparet, så fält kan frodas, mark bära frukt och sjön vara full av fisk.

Omma eller Ama
har i skepnad av jordisk kvinna givit upphov till mäktiga ätter. T.ex. Amlungarna, som Teodrik den store härstammade från. Och som Ama Ymisdottir af Ymisland, i Hervarasagan, fick hon sonen Hergrim halvtroll med jätten
Arngrim. Hergrim var »alltrollkunnig och mäktig bärsärk”. Från denna släkt kom sedan tolv bärsärkar som bodde på småländska Bolmsön i sjön Bolmen. De ligger nu alla begravda på Samsö, sydöst om Ärhus.
I Eddan skymtar visdomsgudens gestalt bakom Ommas älskare. Ome är där binamn på Odin. Och i Havamals troll-sångstula räknar Odin upp sina galder-kunskaper. Men den artonde och sista säger han sig endast yppa för den:

som i mina armar låg
eller min syster är.

I Snorre-Eddan nämns Ama, mycket riktigt, i en lista över trollkonor. Även sägen-berättaren Anders Värme, på 1800-talet, höll Omma för trollkunnig. Men så var ju galdrarnas gud hennes käresta. Och hon förvaltade den hemliga maktsång som Odin ger gudinnor han älskar.
Det är inte omöjligt att gudinnans kunskap söktes på Ommas höjd. En sägen vet
att man kunde möta bergets drottning vid Örnslid. Gick man några gånger kring detta ställe, och sedan bultade på Ommas port i berget, så kom hon ut.

Att gå tre, sju eller nio varv runt kring jordfasta stenar eller runt kyrkor är ju känt vid trolldom. Sättet att få bergakungens port att öppnas, beskrivs i en finlandssvensk variant av visan »De bergtagna» :

Så gingo de det berget
sju gånger ikring
så öppnades allt dörren
och de stego in.

Kanhända finns i Wesboprästens Svart-konstböcker (Salomoniska Magiska Konster; Wenderholmns; 1986) ännu ett sätt att nå kontakt med Omma, gudinnan som också heter Amma och Ama. (Omberg har haft många stavningar genom tiderna, ca 1272 Ammobiaerh,1426 Amobaerg, 1555 Amaberg, 1680 Åmaberg och 1736 Omberg.)

I Wesboprästens Röda Boken står:

För visdom;
skriv dessa wittenbergsbokstäver med tuppeblod och lägg under din vänstra sida,när du lägger dig att sova, så förebär det dig vad som hända och ske skall uti en månad därefter.

Med största sannolikhet utmynnar denna räcka trolltecken i Ommas namn. Om Amma och Åma i båda fallen syftar på Omma, eller om Ama är ett felskrivet Åme, och ska avse gudinnans älskare är svårt att veta. Anvisningen att ligga på wittenbergbokstäverna ger förfarandet en särskild intimitet. Kanske är tanken att man i drömmen förflyttas till mytisk tid — utanför den vanliga — där Omma (och Ome?) viskar sina hemligheter. En tid då fornt, nu och kommande flyter samman. Och då man får höra sitt öde täljas. Detta drömorakel kan vara mycket gammalt, även om man på 1700- eller 1800-talet, förnyat det med symboler ur lärd magi.
Att förutsäga framtiden har i Norden främst varit en kvinnlig syssla. Till och med
mångkunnige Odin, rådfrågar ju en död völva om det kommande i Balders drömmar. Och Völvans spådom, verkar vara en spåkvinnas tal till Odin, som lyssnar och tigger genom hela kvädet.
Om Allfadems älsklingshustru, sägs i Lokes träta:

Frigg vet
alla väsens öde.

Och själva ödet spinns av nornorna, gudinnor som härskar över tid och liv.

(Tillägnad min lärarinna Karin Thelander 1916 - 71)
Startsida