I min hand håller jag en liten bok. Texten är präglad i guld på framsidan. Denna framsida visar en bild av Madonnan och barnet. Liksom pärmen är madonnan och barnet svarta. Men fingrarna känner ett svalt motstånd när de glider över pappersbilden till skillnad från den värmande, lugnande känsla som förmedlas när de trevar sig över den vävklädda pärmen för att ögonen snart ska kunna ta vid och läsa texten.

Boken heter Den svarta madonnan. Författare är Görel Cavalli-Björkman (GCB), fil dr och docent i konstvetenskap vid Stockholms Universitet och anställd på Nationalmuseum.

Boken är skriven i essäform, inte som en vetenskaplig avhandling då madonnan representerar krafter som inte så lätt låter sig inlemmas i vetenskaplig metodik.

Genom att bli vän med den svarta gudinnan, hon som representerar den nattliga sidan av naturen och den sk verklighetens baksida, kan man lära sig förstå sina instinkter bättre. Den svarta gudinnan står för allt sådant som i vår kultur betecknas som ovetenskapligt – intuition, drömmar, föraningar, vibrationer, psykiska och helande krafter.

När vi närmar oss den svarta madonnan visar det sig att det som inte får eller bör synas i vårt samhälle misstänkliggörs och förmörkas. Gudinnan är då svart som symbol för allt som vi inte vet men som vi anar. Hon representerar den svarta jorden men också den svarta natthimlen. I denna form står gudinnan för de reproduktiva krafterna i universum. Hon är livgiverska och barnmorska.

Den svarta madonnan har en stark ställning i folktron. Ljusmässan som är viktig i hennes kult infaller den 2 februari. Detta är dagen för Marias tempelgång. Dagen är även betydelsefull för häxsabbaten. Vad som är viktigt att påpeka är att det många kallar svart magi inte behöver representera ondskan. Den som kallar henne eller hennes döttrar, av vilka du och jag är två, för hondjävul eller häxa försöker förneka och förtrycka en kraft som både ger och tar liv.

GCBs funderingar kring färgen på madonnan grundar sig på symboler, mytologi och folktro. Den svarta madonnan är en jordgudinna. Den svarta jorden är den rikaste och den mest fruktsamma. Enligt den förhistoriska modergudinneprincipen är döden fröet till ett nytt liv. Att svärtan har en symbolisk innebörd är uppenbart.

Osökt kommer jag att tänka på människans ursprung, där vi idag genom vetenskapen lärt oss att vår förmoder är den lilla mörka, behårade Lucy som levde i Afrika. Är det så att vi i djupet av vår hjärna bevarat detta ursprung och att det skrämmer oss?

Gemensamt för de flesta svarta madonnorna är att

• de ingår i en levande kult
• pilgrimsplatserna är belägna på/ invid höjder, i skogar, vid vatten
• kultbilderna svåra att nå/ta på
• träslagen har sin symboliska betydelse
• tillverkade i ek, oliv, päronträ, cederträ, valnöt eller ebenholts
• träskulpturerna oftast små till storleken då de bars omkring i processioner. Vanligen var de 73 cm höga.
  Skulpturerna fungerade ofta som relikvarier
  svarta madonnan är mycket mäktig överallt där hon uppträder
  liksom de uråldriga modergudinnorna härskarinna över både liv och död.
  Madonnabilderna har ofta två dateringar, en enligt legenden och en reell som baserar sig på den existerande skulpturen.

Den svarta madonnans kult och bild är på olika sätt en fortsättning av den kult som utvecklats kring tre gudinnor från Främre orienten, nämligen Kybele, Artemis (Diana) och Isis. På platsen fanns först ett tempel helgat åt en modergudinna. Under kristendomens första århundraden ersattes det av en kyrka tillägnad jungfru Maria. På 1000-talet blev det vanligt, främst i Frankrike, att ett benediktinerkloster ”övertog” platsens helighet, medan dyrkan av modergudinnan fortsatte som tillbedjan för den svarta madonnan. Flest svarta madonnor finns i Frankrike och inga alls i England, Sverige, Norge och Danmark. Det finns gott om dem i Italien och Spanien. Enligt en fransk källa från 1037 finns en förteckning över 272 då existerande svarta madonnor.

Notre-Dame-de Bon-Espoir i Dijon
är en av de mest välkända i Frankrike. Denna figur skiljer sig markant i utseendet från övriga. Färgen är svart men hon har hängande bröst och en stor framträdande mage och liknar mer Kybele eller Isis eller någon av de keltiska gudinnorna.

Den svarta Sara
är zigenarnas svarta madonna. Den 24 och 25 maj vallfärdar man till Les- Saintes-Maries-de-la-Mer i Provence där en kultbild finns i kryptan. Denna figur kläs i lager på lager av dräkter och delar av klädesplagg från sjuka fästa på henne. Sedan går man till den källa som en gång var helgad åt Artemis.

Monserrat-madonnan, La Moreneta
Människor har funnits på berget Monserrat sedan förhistorisk tid. Det nuvarande benediktinerklostret från 1000-talet som tillägnats jungfru Maria ligger på platsen för en Mariakyrka från 800-talet som i sin tur ersatte ett tempel helgat åt Venus.

GCB har själv stått i den ringlande kön förbi madonnan och fått en snabb skymt av henne. ”Både Maria och Jesusbarnet är svarta i ansiktet och på händerna” som hon skriver. Jesusbarnet håller en pinjekotte och Maria ett granatäpple. Bägge är gamla hedniska fruktbarhetssymboler. Madonnan är helt täckt av glas, endast pinjekotten sticker ut genom ett hål. ”De troende kysser kotten som är ganska nött vid det här laget.”

Czestochowa-madonnan
finns i klostret på Jasna Góra. Denna madonna är en bild. Hennes kult har fått spridning i hela den kristna världen. För den nyligen avlidne påven Johannes Paulus II var hon ett personligt skyddshelgon. 1966 skänktes en dräkt prydd med rubiner till madonnan. Den kallas trohetsdräkt då hundratals vigselringar kantar manteln.

Den svarta madonnans symboliska innebörd:

• ursprunget kan spåras till de förhistoriska modersgudinnorna
• en folklig gestalt
• färgen är ett arv från antiken där visdomen var svart
• kulten är ett undertryckt fenomen
• ofta knuten till esoterisk kunskap och initiationsriter
• kan påminna oss om att män och kvinnor är likvärdiga delar av en androgyn helhet

Boken avslutas med följande uppmaning till läsaren:

”Idag handlar det om att tillbe den svarta madonnan i överförd bemärkelse. Kvinnor måste erkänna den svarta sidan av sitt väsen och få kontakt med sin ofta undertryckta kraft. Många kvinnliga konstnärer har uttryckt just detta. De har visat hur intensifierad kontakt med den svarta gudinnan har fått dem att mogna och få utlopp för sin kreativitet, Den svarta madonnan kan också bli ett stöd för kvinnor i livets tredje fas, d.v.s. den tid då barnen lämnat hemmet och det blir tid över att söka inåt.

Den svarta gudinnan framkallar ofta en djup kris då hon visar sig. Hon kan skaka våra värderingar och hota vår integritet men ur krisen föds något nytt. Om vi vågar släppa taget om strukturer som har fullgjort sitt ändamål kan hon leda oss på vägen mot visdom och ge oss insikt i livets fundamentala villkor.”

Boken en utmärkt reseskildring i tid och rum för den vill söka svarta madonnor.

Görel Cavalli-Björkman Den svarta madonnan Bokförlaget Cordia, Södertälje 1996. ISBN 91 7085 164 6

© 2005 Randi Löfgren