I vår del av världen kallar vi det för magi eftersom vi fått lära oss att växter inte har en röst, att djur inte talar och att småfolk inte finns. I stora delar av världen är det vi kallar magi fullständigt naturligt. Oberoende av om man ser det som naturligt eller magiskt kan denna art av möten vara otroligt starka. Fortsättningsvis kommer vi publicera en i varje nummer – så skicka gärna in egna magiska möten till oss.

Jag befann mig i en situation i livet där sorg, ilska, besvikelse och frustration tävlade om att distrahera mig! Men vaknade denna speciella vårmorgon med intentionen att ge mig ut i naturen och släppa tankarna en stund. Så jag cyklade iväg på en långtur, ut till det vilda. Tankarna snurrade i huvudet och jag satt fast i hur och varför, när plötsligt en mörk ”röst” ropade ”Stanna… Kom!” inom mig! Jag var mitt i en uppförsbacke och en bit in på ängen vid sidan om mig stod en gigantisk ek. Av någon anledning förstod jag att orden kommit från eken, så jag stannade och gick bort till ”honom”. Då kom orden ”sätt dig vid min fot”, jag gick ett halvt varv runt ”honom” och såg att ”hans” rötter bildade en fåtölj på ena sidan om ”honom”. Där slog jag mig ner och väntade. Efter en liten stund när jag kände att jag hade kommit till rätta fick jag orden ”välkommen in i mig” och med ens var jag inne i denna gigant och kände känslan av att vara den uråldriga eken, kände hur grenarna blev mina, hur långt jag kunde se från den yttersta och högsta grenen, hur vidsträckta och djupa mina rötter var under jorden, hur varje årsring hade bildats av erfarenheter och visdom. Jag kände en djup innerlig tacksamhet över att få dela detta fantastiska, när ”han” förmedlade orden ”nu är du den lilla lövsångaren i björken här bredvid” och direkt kunde jag känna hur mina stämband började vibrera i samma takt som lövsångaren sjöng sina toner, jag kunde känna känslan av att vara den lilla fågeln, se med hans ögon på omgivningen och känna friheten av att vilken sekund som helst kunna lyfta och flyga min väg. Jag hann inte mer än komma till den upplevelsen förrän ekens ord åter fyllde mitt inre, denna gång med ”nu är du vitsipporna runt mina rötter” och mycket riktigt så kände jag hur skir jag var, liten, stark och envis var känslor som kom till mig under tiden jag vajade ihop med mina vänner på ängen. Jag kände en stark kommunikation mellan alla vitsipporna och fick en känsla av dans i vårvinden, glädjen över att vara tillbaka, att blomma en kort stund, det var en ljuvlig känsla. Tyvärr fick jag inte stanna så länge i den för eken ropade inom mig, ”det är dags att åter vända hemåt”. ”Nej”, protesterade jag, ”jag vill uppleva mer”. ”Det får bli en annan gång”, svarade han, ”Titta på himlen”. Så befann jag mig åter i ekens famn, eller i ”hans” fåtölj och tittade upp, strax bort om skogen kom kolsvarta moln seglande, så jag förstod att det skulle komma regn. Jag tackade denna magiska ek, lövsångare, vitsippor och alla väsen på platsen för denna fantastiska resa. När jag cyklade hem var jag fylld av den energin, den styrkan och det helande som bara naturen kan förmedla när vi lyssnar och tillåter oss uppleva. Jag har besökt denna ek och många andra träd efter detta och fått dela deras visdom och berättelser med stor tacksamhet, kärlek och vördnad.

Ulla Fagerås är reikilärare, healer på shamansk grund, klangmassör och regressionsterapeut.