I en av Altais djupa shamanska traditioner finns det en skapelsemyt om hur världen kom till. I denna skapelsemyt förekommer primärt fyra gudomligheter:
Tengri, den oändliga natthimlen, det eviga tomrummet bortom skapelsen. Tengri är bortom tid.
Ulgen, himlens konung som är den skapande, kreativa kraften. Ulgen representerar framtiden.
Umai, jordens och kärlekens gudinna som håller, när och vårdar skapelsen. Umai representerar nutiden.
Erlik, underjordens konung och den förgör­ande, renande, släppande kraften. Erlik representerar det förflutna.
Enligt denna världssyn föddes världen från Tengri, det oändliga tomrummet som även är det allseende ögat. Han är ett oändligt hav av medvetande (om det är en han kan diskuteras, men jag håller mig till den myt jag blev lärd i denna text). Han skjuter en pilbåge till Umai som representerar formen, skapelsen. Umai tar emot världen och håller den i sin famn. Hon bär den och håller den skyddad och närd.
Umai har fyra primära krafter: Kärlek, glädje, beskydd och balans/skönhet (enligt den tradition jag studerat är balans och skönhet samma sak). Dessa olika krafter kan sammanfattningsvis beskriva vad Umai står för. Formmässigt så står runda former för Umais energier, jämfört med mer kantiga (90 grader eller mindre) som står för Erliks destruktiva kraft. Umais kraft ger oss välmående, och vi bör på så många sätt vi kan höja vår frekvens till hennes för att må bra. I många fall hamnar vi i de lägre energierna av Erlik, och det är när vi har saker vi bär på som vi behöver släppa taget om. Då hålls vi nere av tyngden och det förflutna, istället för att leva i nuets frid. Men genom att släppa taget och ta emot Erliks renande, förgörande krafter kan vi befria oss från det förflutna och höja vår energifrekvens till att komma i kontakt med Umais harmoniska, kärleksfulla och lyckliga krafter. I nuets ögonblick kan vi vara i kontakt med henne, och även där kan vi bjuda in våra främsta drömmar med Ulgens kraft. Vi kan inte komma till himlen utan att gå genom henne först.

Umai representerar även naturens kraft - allting i mellanvärlden och allt plantliv och djurliv hör till hennes rike. De djur hon inte råder över är fåglar eller undervattensdjur. Fåglarna hör till Ulgen som bor i övervärlden, och undervattensdjuren hör till Erlik som bor i undervärlden. Man kan sammanfatta att allting i den mittersta världen hör till Umais rike, och är de som hon vårdar och håller kära. Allt som hör till naturen hör till henne, och deras harmoniska och mjuka former representerar även henne.
I andevärlden har hon en jurta dit barns skapade själar tas innan de föds. Där vårdas de av Umai tills dess att de är redo att kliva in i den fysiska världen. Jurtan är en plats i naturen dit man kan vägledas av hennes symboliska djur: hjorten. I den jurtan kan man, om man reser dit, se mängder av barn som bor i sina vaggor i väntan på att födas. Vi är även ofta välkomna att besöka henne och kliva in i jurtan för att ta emot hennes helande kraft. Jurtans rundhet ser till att energin är levande och flödande, och även där ser vi en representation av hennes runda former och dess effekt.
I traditionen jag studerat så har människan fem själar. Den första själen är människans grundsjäl, och när människan skapas ger de fyra andarna var sin själ till människan: Tengri ger ett öga (medvetenhet), Ulgen ger en fågel (kreativ kraft), Erlik ger en fisk (det förflutna), och Umai ger en hjort. Hjorten representerar den personliga kraften, och den blir starkare av att man tar, bär och håller ansvar. Genom att komma i djupare kontakt med Umai kan vi stärka vår inre hjort, vilket bland annat innebär att vår inre kraft, att manifestera och hålla, blir starkare.
Att komma i kontakt med Umai är väldigt enkelt. Ett exempel är att sitta helt stilla, inte göra någonting, och vara nöjd. Att vara nöjd i nuet är en av hennes gåvor. Ett annat sätt att be till Umai och även ge henne kraft (så som alla relationer till andarna ofta kräver för balansens skull), är att uppskatta, och uttrycka, skapelsens skönhet. Det kan vara så enkelt som att bevittna en vacker solnedgång eller en fin skog och uttrycka hur vackert det är, eller att man njuter riktigt ordentligt av god mat. Att njuta av och uppskatta det skapelsen har att erbjuda är ett av många sätt att fördjupa kontakten med henne.

Mötet

När vi red mot det heliga berget Belukha, i Altai-bergen, fick jag flera direkta upplevelser av hennes kraft. Efter att jag hade haft ett långt möte med Erlik (vilket är en annan historia) så kom hon till mig och sade “Nu är jag här, och det är dags att jobba med mig.”
“Äntligen!” uttryckte jag och kände lättnad för att få ta del av hennes läkande krafter, men hon rättade mig snabbt. “Tror du detta kommer bli enkelt?”
Till en början visade hon mig kärlek, uppskattning av livet och tacksamhet. Hon visade mig skapelsens skönhet och jag uppskattade den, vilket fyllde mig med en inre frid.
Men hon skulle senare visa mig beskyddandets kraft.

Skyddad

Vi red upp för berget medan jag njöt av harmonin. Efter ett tag kom vi till en mer utmanande del av färden. Kullarna blev brantare och vi klättrade snabbare uppåt. Runtom den smala stigen vi red på fanns inget annat än stora, sylvassa stenar. Hästarna trängde sig i en lång rad. Hästen jag red, Persé, var väldigt ivrig och fylld av kraft. Han ville gärna klättra snabbt, till skillnad från hästen framför honom; han vandrade alltid nära inpå den främre hästen. Jag försökte hålla honom lugn utan framgång.
Till sist sade den främre hästen ifrån, vilket ledde till att båda hästarna började skena – mitt i havet av terrängens grå tänder – och vi tappade kontrollen över dem. Persé satte av över det oberäkneliga underlaget, och i mitt huvud var jag övertygad om att jag skulle dö, då jag inte hade någon hjälm på mig.
Men plötsligt var det som att en kraft drog mig av hästen. Jag kände kallet att sakta glida av och lyftes nästan ner på underlaget – och jag landade på den enda platta stenen så långt ögat kunde nå. På något magiskt sätt landade jag på en mjuk del av min kropp så att jag inte ens kände ett uns av smärta.
Förvånad över att jag (smärtfritt!) överlevde den kaotiska situationen, hörde jag en öm röst: “Förstår du nu att du alltid är skyddad? Förstår du nu att jag alltid håller dig i min famn och att du aldrig har någonting att frukta?”, och jag förstod att Umai hade visat mig beskyddandets kraft. Skärrad klev jag upp på en annan häst ovanför backkrönet, och var fortfarande chockad – men Umai lärde mig om glädjens kraft och att uppskatta livet oavsett vad som hänt i det förflutna. Och så vandrade vi vidare mot nya höjder.

Här är en dikt jag skrivit som en beskrivning av hennes kraft:

Äldsta Umai
Jordens Moder
Håller Världen och Livet Tryggt
Läker Djuren
Helar Växter
Håller Livet i Sin Famn
Fyller med Livskraft
Fyller med Glädje
Fyller med Lust för Skapelsens Gåvor
Fyller med Skönhet,
Fyller med Omsorg,
Fyller med Kärlek och Skön Harmoni
Äldsta Umai
Skapelsens Moder
Håller Skapelsens Skönhet Hel.

Lucas Meijer (även kallad Björnfot) är en verksam shaman med en djup hängivelse till Gudinnan.